Älskade norrmän

Jag har länge varit svag för Kaizers Orchestra och deras galna kombination av norska texter och balkaninspirerad rock. Jag älskar de vilda låtarna men även deras ballader är något att verkligen ta på allvar, det är stor musik som träffar alldeles rätt. Den här låten är från nya albumet "Våre demoner" som bara släppts i Norge men finns bland annat på Spotify. Det är en gammal livefavorit som nu äntligen finns i en studioversion.

Doom från Uppsala

Jag har följt S:T Erik på håll ett tag, kikat in på deras myspace ett par gånger och gillat det jag hört. Och nu är Uppsalas tyngsta band också aktuella med ett debutalbum som döpts till "From under the tarn". Det är minst sagt tungt och är någon slags symbios mellan psykedelia och doom. Långa låtar som ur enkla synthslingor växer till tunga ljudmattor av gitarrer, riktigt bra helt enkelt. Musik perfekt för en blåsig höstdag.

Bear quartet är tillbaka

Jag hittade ett pressmedelande från the Bear quartet hos Adrian recordings och det var alldeles för vackert för att klippas sönder.

Hello,

We are The Bear Quartet. We've been around since the dark ages.

After a couple of line-up changes in the 1990's we settled for the current and thus we are: Mattias Alkberg, Jari Haapalainen, Peter Nuottaniemi, Jejo Perkovic and Calle Olsson.

We've made a dozen or so records, all works of genius, all different from the one before.

We are bad people with nothing but good on our minds.

Höjdpunkten i Göteborg

Höjdpunkten på Way out west i Göteborg blir utan tvekan Calexico. Bandet som klarar av att pendla mellan allt från mexikansk folkmusik till americana och alternativ country. I sina bästa stunder skapar de ett eget universum och i Göteborg ska jag få uppleva det live, fantastiskt.

Himmel och helvete

Idag kan man läsa att Turbonegros fantastiske frontman Hans-Erik Dyvik Husby, mer känd som Hank von Helvete ska spela Jesus. Det blir i den norska uppsättningen av Jesus christ superstar, det vore onekligen något att se. Jag undrar hur folk i Norge tar det. En sminkad och fetlagt rocksångare som älskar att skämta om de mest extrema saker ska spela Jesus. Han måste ha skrattat gott när han fick erbjudandet. Det var ett tag sedan bandet släppte något nytt material, men med en medlem friskförklarad från cancer ska de i alla fall turnera hela sommaren och bjuda publiken på svettig rock och mindre korrekta skämt. Tyvärr blir det ingen konsert för min del, jag hade hoppats på att få sjunga med i hits som "Get it on" i sommar.

Wolf i Göteborg

Den oerhört musikaliske Patrick Wolf är en speciell kille. Vid 25 års ålder har han nu släppt sitt fjärde album och provat ännu en hårfärg. Och det är verkligen ett fantastiskt album. Det fina är också att den unge britten spelar på Way out west i sommar. Jag tappade bort honom för ett par år sedan och trodde väl knappast att jag skulle falla tillbaka igen, men nu sitter jag och skriver det här.

Nya albumet "The bachelor" är en musikalisk resa mellan vacker fiolbaserad pop och mörk industriell electro. Den andra delen är lika mörk som den första är vacker och glad. Men det som är genomgående är Wolfs grymma röst och jag är beredd att hålla med om att det ibland låter som en ung Dave Gahan. Kvar finns elementen av irländsk folk men det är mer en krydda i det episka albumbygge han skapat. Det är stora känslor och inte alltid lätt att ta till sig men jag är övertygad om att det blir en fantastisk konsert på Way out west.

Vetiver och skånsk sommar

Folkrockarna Vetiver från San Francisco är bästa kompisar med Devandra Banhart. De gör musik som passar för utflippade nätter i det fria San Francisco. Det är varm och organisk folkrock som andas både Devendra Banhart och the Band. Det fantastiska är att dom kommer till Malmöfestivalen, i mitten av augusti kommer dom förgylla en sommarkväll på festivalen. Det får man inte missa. Lyssna på Vetiver här.

Tinnitus i hjärtat

Äntligen är bob hund tillbaka, med singeln "Tinnitus i hjärtat" värmer man upp inför albumet som släpps 25 mars och den kommande turnén. Låten framfördes på ett fantastiskt vis under förra sommarens comebackspelningar och jag som nästan hade börjat tvivla på min kärlek till de gamla vännerna i bob hund får erkänna att jag faller direkt.

Bandet är utan tvekan det som betytt mest för mig under mina tonår, alla svettiga spelningar, alla vänner och alla galna upptåg har jag dom att tacka för. Jag kommer antagligen aldrig uppleva samma sak med ett annat band och det gör bob hund för alltid speciella. Men med nya singeln och den stundande turnén är jag lika peppad som när jag var var 15 och konserten i Malmö i april kan inte bli annat än fantastisk. Dessutom är det roligt att än en gång dras in i det nostalgiska skimret som alla återfall i bob hund innebär.

Andrew Bird live från The tonight show, låten kommer från hans nya album "Noble beast". Albumet är en dubbelskiva om än en gång tar oss med till Birds sånglandskap, den skolade violinisten Bird satsar den här gången på mer rak pop och fantasiska melodier. Det är hans femte soloalbum och det går inte att hitta ett svagt spår på skivan, trots att hans patenterade visslingar är färre än vanligt. Har du inte lyssnat på honom förut är det dags nu, min personliga favorit är Armchair apocrypha från 2007.

Leucocyte

Det har tagit mig flera månader att lägga in "Leucocyte" i min mp3-spelare. Att lyssna på E.S.T har helt enkelt inte riktigt känts rätt, jag har undvikit att lyssna på det album som skulle visa sig vara Esbjörn Svenssons sista. Den tragiska dykolyckan i somras nästan känts overklig och gjort att jag inte kunnat närma mig "Leucocyte". Tänk om den skulle visa sig vara helt fantastisk och där igenom göra Esbjörn Svenssons död än mer tragisk.

När jag såg de två kvarvarande medlemmarna av E.S.T ta emot sin grammis på TV för ett par veckor sen kände jag dock att det var dags. Den stående ovationen och deras rörda ord om hur lyckliga de var för att få ha varit med på resan med Esbjörn, det gjorde att jag kände att jag också var tvungen att lyssna. Nu sitter jag här, sen ett par veckor finns albumet i min mp3-spelare.

Det är ett fantastiskt album. Ett album som lämnar mycket av vad de tidigare gjort. Det är inspelat helt live i en studio i Sydney, utan förutbestämda teman, utan att Esbjörn har agerat i form av låtskrivare och frontman. Istället är det en fantastisk resa i frijazz och spelglädje, där det vilda och okontrollerade tar avstamp i det sparsmakade och enkla. Stundtals närmar sig stämningarna Miles Davis fantastiska "Bitches brew" och slutprodukten blir ett fantastiskt album som känns unikt i den svenska jazzhistorien. Jag hade gärna hört mer av E.S.T men nu är det här det sista vi får höra och "Leucocyte" känns som ett värdigt avsked.

LEUCOCYTE