lördag 13 februari 2010

Mixgudar på Babel


Ikväll är det dags för 2 Many DJs på Babel, jag är beredd på en orgie av svängiga hits mixade till nya höjder när den belgiska duon sätter igång. Det här är inte värt att missa.

torsdag 11 februari 2010

Manlig vänskap


Jag hade väl egentligen tänkt att prata om allt förutom kampsport här, det andra får jag nog av genom mina andra projekt, men den här gången gör jag ett undantag. Fotografen Landy Major har besökt Blackhouse Gym och tagit det här snygga fotot på Antonio Rodrigo Nogueira och Anderson Silva. De är två av världens bästa MMA-fighters och tillbringar dagarna med att boxas, sparkas och brottas.

Trots det har de tid för lite manlig vänskap, ingen machoattityd där inte. Bilden sammanfattar lite av den enorma närhet som jag tror finns i all kampsport, all närkontakt under träning skapar starka band.

onsdag 10 februari 2010

Världens bästa danskar


Den 22 maj på Babel, boka in det i kalendern. Då intar Efterklang det gamla kyrkorummet med ett nytt album i ryggen under sin världsturné. Den första singeln "Modern drift" från "Magic chairs" som släpps 22 mars lovar mer harmonier och mindre knaster och brus. Jag älskar båda sakerna, år 2005 på Hultsfred föll jag för deras spretiga ljud i kombination med välklippt videokonst och sen dess har de hängt med. Samtidigt jag kan jag inte annat än älska det jag hör nu, det lär bli en magisk spelning. Världens bästa danskar helt enkelt.

torsdag 4 februari 2010

Musik som format mig: 1


Som mycket av den musik som följt med mig under åren kom the International Noise Conspiracys "A new morning, changing weather" år 2001. Jag var 14 år och fick allt jag gillade serverat i samma paket. Det vill säga svängig garagerock, radikal politik, matchande scenkläder och Dennis Lyxzén.

Jag såg dom första gången i samma veva på Grand i Uppsala. Förutom att jag blev förälskad i den dåvarande keyboardisten Sara Almgren gick jag dagen efter direkt till Stadium och köpte likadana Converse som bandet hade under konserten. De var förvisso en storlek för små, men vad gör man inte för att se ut som sina favoriter. Albumet håller fortfarande och annat kan man inte vänta sig när det är Jari Haapalainen som producerar.

onsdag 3 februari 2010

Nystart


Efter mycket om och men har jag och min kollega på MMABloggen kommit överens med Nyheter24 om ett permanent avtal. Nu är det finslipning och anpassning som ska göras innan vi blir redaktörer på Kampsport24 på allvar.

Vi kommer inte bara skriva om MMA längre utan om kampsport generellt, även om tonvikten fortfarande lär ligga på MMA. Det känns som en riktig utmaning och främst blir det en nytändning över att nå ut till ett mycket större antal människor, samt att det självklart är stort att börja få betalt för det jag i flera år gjort som en hobby. Dessutom blir det kul att i alla fall kunna göra någon nytta för hur kampsport uppmärksammas i dagens medier.

tisdag 2 februari 2010

Spotifylistan: 1


Bilden är tagen på Newport Jazz Festival 1958, Miles Davis gör en fantastisk konsert med det kanske bästa jazzbandet någonsin bestående av bland annat Cannonball Adderley, John Coltrane och Bill Evans. Det är över 60 år sedan men fortfarande håller musiken och kunde lika gärna vara gjord idag.

Därför bjuder jag på en Spotifylista fylld med riktigt bra jazz. Det är knappast någon rättvis bild av jazzhistorien, för det mesta tycker jag att jazz ska vara instrumental och från 60-talet eller möjligtvis svensk och från 2000-talet. Det är en spellista som passar att spelas på riktigt hög volym eller för att ha i bakgrunden under middagen, lite jazz är alltid bra.

måndag 1 februari 2010

Realism när det är som bäst


Shane Meadows "Dead mans shoes" från 2004 är en film som aldrig riktigt släpper tag. Meadows gjorde även "This is England" ett par år senare, men den förstnämnda är enligt mig hans mästerverk.

Det är en film om hämnd mitt i en skitig engelsk småstad fylld av utstuderat och närgånget våld. Samtidigt rymmer den också fantastiskt foto med engelsk landsbyggd i långa och tysta scener vilket skapar en oerhörd kontrast mot det våldsamma. Dessutom är soundtracket kanske något av det mest stämningsfulla man kan tänka sig, vi snackar Calexico, Smog och M. Ward, bara en sån sak är värd att se filmen för.

När filmen är över mår man nästan dåligt av vad man sett, men kan inte undgå att tycka att Meadows skapat en fantastisk film.