I don't wanna

2 duetter

Duetter görs lite till höger och vänster, ibland bra och ibland mindre intressant. Jag har funderat på en topplista med favoritduetter, men den sparar jag lite på. Istället blir det två fina duetter jag hittade nu ikväll, det är otroligt vad man kan hitta på youtube. Finns det några andra duetter jag borde känna till?

Christian Kjellvander och Anna Järvinen - Not forever
Här bjuder alltid fantastiske Kjellvander på en cover på Popsicles gamla hit från 1995. Här det istället för popigt vackert på sing & songwritermanér. Och Järvinens spröda röst passar fantastiskt bra ihop med Kjellvanders speciella röst. Den här genren är ibland lite för enkel och tacksam för både duetter och covers men här får de verkligen fram en känsla ihop. Jag ser gärna fler sammarbetet dom emellan.

Freddie Wadling och Nina Persson - Flyg min väg
Man kan stoppa in Freddie Wadling i vilket sammanhang som helst och resultatet blir fantastiskt. Få har nog gjort fler duetter än honom, det är ett tacksamt koncept med hans spruckna stämma, märkt av missbruk och sjukdom tillsammans med en vän kvinnoröst. Och här har man gjort det igen och resultatet blir som vanligt väldigt bra. Låten är från Wadlings album "Jag är monstret" från 2005 där andra låtskrivare fick förse honom med låtar, men just "Flyg min väg" är en egen komposition. Och Nina Persson är precis rätt sångerska för att göra det här till en grym duett.

Skinnskatteberg

Erik Enocksson gjorde det fantastiska soundtracket till Jesper Granslandts film "Farväl Falkenberg". Det var vindpinad och avskalad instrumentalmusik där knaster och omgivningens brus blir viktiga element, sällan har jag känt att filmmusik varit mer passande än i "Farväl Falkenberg". I år gjorde Enocksson sitt första album, "With its dark tail curled ’round the garage" där han också sjunger sina låtar. Där är det istället hans röst som står i centrum och de sparsamma arrangemangen bara ramar in det hela. Men det är lika hjärtskärande vackert som i "Farväl Falkenberg".

Tillsammans med Jesper Granslandt har Erik gjort en ny film med namnet "Skinnskatteberg" som har premiär i dagarna. Det är en halvtimmes konsertfilm där han spelar ute i västmanländska skogarna, från gryning till kväll med tramporgeln nersjunken i mossan och en kör inkilad mellan några träd. Det är också hans sista liveframträdande då han bestämt sig för att sluta framför låtar live, vad hade kunnat var ett bättre slut än en konsert mitt i skogen?